Den här helgen blev inte alls som jag tänkt mig! Jag ville träna och programmera, men åkte på en förkylning som astmatiskt satte sig i luftrören, så träning blev det alls ingen. Det närmaste jag kom att programmera var att få igång Emacs och Hugs, som Jan hade förberett på netbooken, via ssh. Ja, skriva det klassiska första programmet "Hello, World!" orkade jag, men mer avancerad tankeförmåga har det varit sämre med. Så ingen riktig programmering, nej.

Istället har jag känt mig som päronmos i skallen och bara lyssnat ljudbok och stickat som besatt :/

Fy fan, jag hoppas att orken återvänder så jag får springa en runda, piggna till och dra ett rejält programmeringspass och bli klar med första labben i kursen. Helst i morgon, men det är kanske inte realistiskt.

Mycket bebis- funderingar just nu - kommer det bli en flicka eller pojke? Vill vi veta redan på ultraljudet om det går? Helst skulle jag nog fan inte vilja veta alls, men det är ju minst sagt omöjligt, i alla fall om jag ska delta i blöjbyten. Jag och Jan är rörande överens om att det inte spelar någon roll, men påmindes om att det finns en annan värld med andra värderingar utanför vår lilla bubbla när mormor tyckte att det vore ju bra att veta redan vid ultraljudet "så man vet vad man ska köpa för färg" åt ungen. Ajaj.

Kan den inte bara få saker och kläder i fina färger? Blå, rosa, gula, svarta, vad tusan spelar det för roll så länge den har det bra?

Apoteket ger sin syn på saken genom att tillhandahålla blå och rosa tandborstar, blå, gröna och rosa nappar (där de gröna och blå är i samma förpackning) samt blå och rosa nappflaskor.

Jag hoppas innerligt att han/hon kommer att få vara människa i första hand, och bli ordentligt sedd för den han/hon är av oss alla, inte mötas av alla dessa fåniga förutfattade meningar som gör att dagisfröknar tilltalar småflickor med hela meningar och småpojkar med korta kommandon, låter flickorna vara hjälpfröknar och knyta pojkarnas skosnören och säger åt killarna att inte sjåpa sig om de är ledsna när de slagit sig.